En föraning om sommaren

Hej!

Jag heter Jonathan och arbetar som planarkitekt på Stadsbyggnadskontoret i Göteborg och sedan två veckor är jag på min andra breddningsperiod hos enheten för samhällsplanering på Trafikverket. Parallellt arbetar vi i traineegruppen med ett projektarbete som är i full gång och idag är jag även bloggare. Jag tänkte med detta inlägg dela med mig lite av mina reflektioner som trainee för framtidens samhällsbyggare.

Samtidigt som jag börjar fundera över vad jag vill skriva i detta inlägg börjar jag strukturera upp tider för nästkommande vecka. Det är breddningsbokningar, traineemöten och mail som jag vill stämma av från min ordinarie arbetsplats. Livet som trainee innebär ofta att ha många tankar i huvudet och ibland kan det bli lite rörigt. En får hoppa mellan olika roller, åtaganden och kalendrar. Jag skriver en uppmanande post-it och fäster den på min anteckningsbok; ”kolla upp vad som behöver göras och planera i tid”. Vårsolen lockar så jag bestämmer mig för att skriva utomhus.

Jag packar ryggsäcken och ger mig iväg. De senaste veckorna har en föraning om sommaren kommit till Göteborg och när jag passerar Järntorget ser jag att körsbärsträden knoppar i värmen. Staden har verkligen börjat vakna till liv igen efter en avvaktande vår. Gatorna är fulla av människor.

Jag har nu arbetat sedan sommaren 2017 och kan snart säga att jag jobbat ett år inom branschen. Traineeprogrammet har erbjudit en varierad tid med många inblickar i olika verksamheter. Det har varit en tid som mött mig väl i min ambition att få en bredare förståelse av vad samhällsbyggnad innebär i praktiken. Min studiebakgrund innefattar två kandidatprogram inom ämnet och en master i arkitektur. Men trots alla år av högskolestudier upplever jag att det är nu som min riktiga utbildning har börjat. Under programmet har jag upptäck otaliga frågor att sätta mig in i, perspektiv att förstå och processer att begripa. Det är en svindlande uppgift att börja övningsköra i den enorma apparat som står bakom samhällsbyggandet, lära känna dess delar men framförallt att börja hitta sin egen roll i detta komplexa maskineri. För min egen del har jag även tvingats resignera inför min kanske naiva tilltro att en dag bemästra detta hantverk. Jag ser allt tydligare det ömsesidiga beroendet av olika aktörers färdigheter och kompetenser och inser allt mer behovet av stärkt samsyn och effektivare samverkan. 

Jag korsar Esperantoplatsen och promenerar upp på den gamla stadsmuren. Bloggen ska ju ha ett foto så jag tar med mig utsikten över de människor som slagit sig ned på torgets uteserveringar. Jag känner mig glad av att se så många andra, liksom jag, som sökt sig ut för att ta del av staden idag. 

På Stadsbyggnadskontoret har jag fått möjlighet att arbeta med planering. Att gå från idé till antagen plan är ofta en flerårig process och jag har ännu långt kvar innan jag får leda min första plan i mål. Men detta är bara en begränsade del av samhällsbyggandet. Under min första breddning hos Trafikkontoret fick jag upptäcka vad som sker när de planer vi antagit skall projekteras och bebyggas samt vikten av att tidigt samordna planering med ett framtida genomförande. När ni läser detta inlägg har kanske beslutet om ny nationell plan för transportsystemet antagits, något man arbetat med på Trafikverket, min nuvarande breddningsplats. Med denna plan antas åtgärder fram till 2029, vissa av dessa projekt kanske inte blir uppförda och införlivade i samhället förrän jag går i pension.

Efter att ha fått börja arbeta med dessa långsiktiga processer en tid ser jag samhällsbyggandet som en stor utmaning för både branschen och mig själv. Hur ska alla vi som verkar inom samhällsbyggnad, utan att känna till framtidens förutsättningar, med olika intressen och perspektiv, kunna manövrera alla pågående projekt, genom föränderliga tider, för att i slutändan skapa den bebyggelse som morgondagen samhälle behöver. Som sagt, det kan vara många tankar i huvudet när man är trainee och ibland känns det lite rörigt.

När jag sitter och skriver känner jag att jag nästan bävar för denna storvulna uppgift. Vad har jag gett mig in i egentligen? Men samtidigt betraktar jag omgivningen omkring mig. Alla dessa människor som tagit sig hit. Trafiken flyter fram, vattnet rinner i kranarna, lamporna lyser, vi som sitter här kan enkelt beställa en kaffe. Vi tar allt detta för givet. På något sätt har de som varit med och byggt denna plats ändå lyckats få systemet att fungera. Även om det finns mycket kvar att utveckla och göra hållbart kan jag inte låta bli att förundras hur väl allt ändå tycks vara planerat. Jag börjar känna mig färdig med blogginlägget och har hunnit göra en plan för nästa vecka. Jag bockar av min post-it lapp men håller kvar blicken på vad jag skrivit. Kanske är det detta hela traineeprogrammet handlar om.

// Jonathan Granberg, trainee på Stadsbyggnadskontoret i Göteborg

ANDRA BREDDPERIODEN

ANDRA BREDDPERIODEN

Hej!

Nu har det blivit min tur att blogga om min traineeperiod här, jag som skriver heter Malin Axelsson och är anställd som arbetsledare på Wästbygg. Innan jag blev anställd på Wästbygg och därmed antagen till traineeprogrammet så studerade jag till byggingenjör med inriktning mot produktion och projektledning i Halmstad. Jag är dock uppvuxen i Småland, i Värnamo, så att flytta till en stad som Göteborg var en väldigt stor (men kul) omställning.

När jag är på mitt hemmaföretag sitter jag på ett projekt i Särö där vi ska uppföra 106 lägenheter utspridda på 11 huskroppar. Projektet är superbra att börja med som nyutexaminerad då det är olika stommar på de olika husen, vilket gör att jag får se lite av varje och på så sätt får lite kunskap om diverse konstruktioner. Som arbetsledare på Wästbygg är ingen dag den andra lik och det är det som är så roligt och lärorikt.

Min första breddperiod hade jag på Lokalförvaltningen på deras markavdelning. Det var väldigt spännande då jag fick inblick i saker jag aldrig trodde jag skulle få, med tjänster jag inte trodde fanns. Jag fick följa med och besiktiga skolgårdar, konstruera mina egna rabatter (förhoppningsvis har de inte vissnat än), var med vid upphandling, gått med drifttekniker, sett hur man avhjälpt hinder och massa mer. Jag tar med mig all kunskap jag fått från lanskapsingenjörer/arkitekter med mig i mitt framtida yrkesliv.

Nu befinner jag mig dock varken nere i Särö eller på Lokalförvaltningen utan i Partille, rättare sagt på Partille kommun och min andra breddperiod i traineeprogrammet. Tanken med min breddning på Partille är att se så mycket som möjligt om hur en liten kommun arbetar. Jag började min period på trafikenheten, har just nu tre veckor på bygglovsenheten och sist skall jag vara med i genomförande-fasen. På trafikenheten jobbar de mycket i tidiga skeden vilken var väldigt intressant att se. Jag är van vid att man tar ett beslut och minuten efter går man ut på arbetsplatsen och gör det till verklighet. Ett beslut här kommer kanske inte att genomföras förrän om tidigast 15 år.
Det är även lite skillnad på att sitta på ett kontor hela dagarna istället för att sitta i en byggbod. Dels för att jag inte är van vid att sitta vid datorn hela dagarna utan istället är ute halva dagen, men även för att ha så många kvinnliga arbetskamrater runt mig istället för att vara ensam tjej. Det är ett helt annat klimat än vad jag är van vid och det är så spännande att se hur olikt det kan vara. Min sista breddperiod kommer att vara på White arkitekter, vilket jag ser fram emot. Det skall bli kul att se byggbranschen från en arkitekts ögon.

Nu skall jag sluta prata om diverse breddperioder och övergå till vad som hänt de två senaste veckorna. Förrförra veckan var det ledarskapsdagen på Chalmers där temat var social hållbarhet och eftermiddagen bjöd på många spännande seminarier varav min favorit var den om nudging samt när Tengboms vd Johanna Frelin föreläste. För er som inte vet var nudging är så är det ett verktyg man kan tillämpa för att få individen att göra bättre val utan att ta bort några valmöjligheter. Priset Guldhuset delades även ut och detta året gick det till Petter Bengtsson.
Dagen efter hade vi halvtidsavstämning i vårt case med våra två beställare Trafikverket och CMB, där Darko och Simon höll en imponerande presentation om hur långt vi hade kommit i vårt case och därefter fick Trafikverket svara på frågor som vi skickat till dem. Mötet fick blandade reaktioner från gruppen men det jag var mest nöjd med under dagen var att de tyckte vi var på rätt väg och gillade vårt arbete vilket ger mig motivation till att fortsätta. Min långhelg spenderades sedan i Småland med att hjälpa familjen med att renovera stugan, så förra veckan var det enbart en jobbdag samt två utbildningsdagar kvar. Utbildningsdagarna handlade om konflikt och feedback. Vi fick ge feedback på tre beteenden som vi uppskattade hos var och en i gruppen och ett beteende vi ville se mer av. Jag tror nog att alla fick en motivationsboost den dagen. Fredagen inleddes med ett frukostseminarie om verktyg för hållbar förvaltning och följdes sedan upp av ett storgruppsmöte med gruppen.

Jag tycker att alla som har chansen att gå traineeprogrammet skall ta chansen och göra det. Det är verkligen ett superprogram där man får inblick i samhällssektorn men även i sig själv. Det jag uppskattar mest med programmet är helt klart sin egen utveckling, men även de olika breddperioderna där man får chansen att se företag utan att vara anställd och dessutom alla lärdomar man kan ta med sig av det.

Nu har ni fått en inblick i hur jag tycker att det är att vara trainee och jag hoppas jag gjorde några av er som läste lite nyfikna på vad det innebär att gå traineeprogrammet Framtidens Samhällsbyggare och att ni nu söker tills nästa omgång av programmet!

 

// Malin Axelsson, Wästbygg