Mitt rum, ditt rum, allas rum

Jag är omtumlad. Under fredagen den 15 mars samlades tusentals människor i över hundra länder för en global klimatstrejk. I Göteborg samlades det människor i alla åldrar på Gustav Adolfs Torg för att vara del av denna världsrörelse. Ramsor rungade på torget och ett flertal talare ställde upp för att uttrycka sin frustration, rädsla och hopp om framtiden. Det var en blandad sinnesstämning över torget men det som var tydligt var att alla tillsammans ville verka för en bättre, mer hållbar värld.

Nästa gång jag tog mig till samma torg var det för en annan anledning. Det var för att sörja och visa solidaritet för de som föll offer av terrorattacken i Nya Zeeland. Och istället för rungande ramsor på torget så uttrycktes förtvivlan och sorg. Innan jag berättar vem jag är och vad jag gör vill jag här uttrycka min tacksamhet för de eldsjälar som hjälper till och arrangerar samlingar som visar på att vi människor kan vara enade över tid och rum mot gemensamma utmaningar. Det ni gör behövs och ni behövs, tack till er.

Under denna helg fick jag uppleva hur viktigt offentliga rum är i en stad. Det är i dessa rum som det ges möjlighet till möten bland människor med olika bakgrund och där man kan konversera, skratta, gråta och förstå varandra. Jag fick också inblick i hur viktigt det är för en stad att ha dessa rum tillgängliga.

Jag heter Mikael Bergqvist och är anställd som biträdande plansamordnare på Göteborgs Stads trafikkontor. Jag arbetar med detaljplaner och är ett kugghjul i ett större system som får staden att fungera mellan husen. Man kan säga att vi på trafikkontoret bedriver en verksamhet som endast uppmärksammas när det är problem i trafiken. Mina arbetsdagar spenderas med intressanta diskussioner och beslut och jag lär mig någonting nytt varje dag. I mitt arbete får jag vara med i tidigt stadie av den stadsutveckling som sker, jag får arbeta med komplexa frågor om hållbarhet i förhållande till hur man rör sig i staden. Det som jag är med och planerar påverkar och påverkas av mänskliga behov och tekniska innovationer. Utmaningarna inom samhällsbyggnad är intressanta och stimulerande men blir i många fall väldigt komplexa då vi bygger utifrån fler och fler behov.

Varje torsdag träffar jag resterande traineegrupp i Framtidens Samhällsbyggare och arbetar med vårt casearbete. Att vara trainee i Framtidens Samhällsbyggare är enligt mig den bästa möjliga start efter min utbildning. Bara på den korta tid som jag har varit trainee har jag fått ovärderliga perspektiv som hjälper mig och kommer att hjälpa mig långt framöver i mitt yrkesliv som samhällsbyggare.

Mina framtidsvisioner inom samhällsbyggnad och hållbarhet är positiva. Det kommer alltid finnas något att förbättra för att vår stads befolkning ska ha det så bra som möjligt.

Mikael Bergqvist
Bitr. plansamordnare Trafikkontoret
FS5

Vi växlar upp!

Vi växlar upp!

Hej på er,

Nu är det återigen min tur att skriva några rader och med det konstaterandet så blir det också väldigt tydligt att vi närmar oss vår slutdestination, vårt idéseminarium. Tiden går och snart börjar den nog även att springa. Känslan är att vi nu växlar upp tempot i casearbetet, något som jag och flera med mig längtat efter!

Solen skiner utanför fönstret och jag jobbar hemifrån precis som de flesta andra som har möjlighet också gör. Som nämndes i tidigare inlägg så befinner vi oss just nu i vår andra breddningsperiod som till största del utspelar sig i den digitala världen. Jag spenderar min tid på Akademiska Hus och hoppas bära med mig kloka tankar och idéer samt skapa förståelse för hur de arbetar och vart drivkraften ligger.

När det gäller casearbetet så går det framåt och vi har satt en tydligare plan. Som nämnt tidigare så har vi ju arbetat i mindre grupper med olika spår och det kommer vi att fortsätta med fram till och med sommaren är tanken. Framåt kommer vi att lägga större vikt vid att samla ihop oss och skapa en helhet, hitta kopplingar och sy ihop de olika delarna till något väldigt bra. På senaste har vi lyft det faktum att det är viktigt att synliggöra våra förväntningar, både på varandra och kopplat till vår gemensamma leverans. I slutet av dagen är vi trots allt tio traineer med olika drivkrafter samt ambitioner (precis så som verkligheten ser ut på en arbetsplats) och därmed krävs att vi skapar samsyn kring vart vi ska, vår vision, vår slutdestination, vår resa – vad är det vi faktiskt vill lyfta när vi får chansen att säga vårt? 

Vill inte vara en person som kommenterar vädret men kan inte låta bli, ut och njut! Berika och boosta! Nästa vecka är det utvecklingsdagar och då är tanken att träffas coronasäkert ute i Trädgårdsföreningen, något jag verkligen ser fram emot! 

Vill passa på att önska alla en fin valborg, ta hand om varandra!

Klara Simonsson
Castellum
FS7