Mitt rum, ditt rum, allas rum

Jag är omtumlad. Under fredagen den 15 mars samlades tusentals människor i över hundra länder för en global klimatstrejk. I Göteborg samlades det människor i alla åldrar på Gustav Adolfs Torg för att vara del av denna världsrörelse. Ramsor rungade på torget och ett flertal talare ställde upp för att uttrycka sin frustration, rädsla och hopp om framtiden. Det var en blandad sinnesstämning över torget men det som var tydligt var att alla tillsammans ville verka för en bättre, mer hållbar värld.

Nästa gång jag tog mig till samma torg var det för en annan anledning. Det var för att sörja och visa solidaritet för de som föll offer av terrorattacken i Nya Zeeland. Och istället för rungande ramsor på torget så uttrycktes förtvivlan och sorg. Innan jag berättar vem jag är och vad jag gör vill jag här uttrycka min tacksamhet för de eldsjälar som hjälper till och arrangerar samlingar som visar på att vi människor kan vara enade över tid och rum mot gemensamma utmaningar. Det ni gör behövs och ni behövs, tack till er.

Under denna helg fick jag uppleva hur viktigt offentliga rum är i en stad. Det är i dessa rum som det ges möjlighet till möten bland människor med olika bakgrund och där man kan konversera, skratta, gråta och förstå varandra. Jag fick också inblick i hur viktigt det är för en stad att ha dessa rum tillgängliga.

Jag heter Mikael Bergqvist och är anställd som biträdande plansamordnare på Göteborgs Stads trafikkontor. Jag arbetar med detaljplaner och är ett kugghjul i ett större system som får staden att fungera mellan husen. Man kan säga att vi på trafikkontoret bedriver en verksamhet som endast uppmärksammas när det är problem i trafiken. Mina arbetsdagar spenderas med intressanta diskussioner och beslut och jag lär mig någonting nytt varje dag. I mitt arbete får jag vara med i tidigt stadie av den stadsutveckling som sker, jag får arbeta med komplexa frågor om hållbarhet i förhållande till hur man rör sig i staden. Det som jag är med och planerar påverkar och påverkas av mänskliga behov och tekniska innovationer. Utmaningarna inom samhällsbyggnad är intressanta och stimulerande men blir i många fall väldigt komplexa då vi bygger utifrån fler och fler behov.

Varje torsdag träffar jag resterande traineegrupp i Framtidens Samhällsbyggare och arbetar med vårt casearbete. Att vara trainee i Framtidens Samhällsbyggare är enligt mig den bästa möjliga start efter min utbildning. Bara på den korta tid som jag har varit trainee har jag fått ovärderliga perspektiv som hjälper mig och kommer att hjälpa mig långt framöver i mitt yrkesliv som samhällsbyggare.

Mina framtidsvisioner inom samhällsbyggnad och hållbarhet är positiva. Det kommer alltid finnas något att förbättra för att vår stads befolkning ska ha det så bra som möjligt.

Mikael Bergqvist
Bitr. plansamordnare Trafikkontoret
FS5

Nytt år och nya möjligheter

Nytt år och nya möjligheter

 

Efter ett mycket annorlunda år i Covid-19’s tecken, kändes det helt klart skönt sätta punkt för det gångna året. Likt många andra ser jag med tillförsikt fram emot det nya året, med förhoppning om att vi står inför en ljusare framtid i takt med att vaccinet rullas ut. Jag som står för bloggande den här veckan heter Carolina Camacho, och är anställd som biträdande projektledare på Framtiden Byggutveckling, Göteborgs kommunala byggherreföretag. Där sysslar jag med att driva byggprojekt från detaljplan till hyresrätter som överlåts till kommunens förvaltande hyresbolag. För mig känns det viktigt göra något som bidrar till samhället.

Den som hängt med på vår resa vet att första breddningsperioden i traineeprogrammet är i full gång. Därmed har jag i drygt två månader nu varit stationerad på Flodéns, som är en byggentreprenör och således viktig pusselbit i byggprocessen. Att få testa på en ny arbetsplats har varit spännande, även om försvårad situation med Covid-19 inneburit att fysiska möten ersättas med digitala. Som med allt annat så finns det både för och nackdelar med de digitala lösningarna. Det man kan konstatera är att det är en styrka att vara flexibel och kunna hitta nya sätt att jobba på. Men nog ska jag erkänna att det varit trist att alla kafferaster med kollegor på arbetsplatsen uteblivit. Tack vare att många runt omkring gör sitt yttersta för gemenskapen kan även digitala julavslutningar bli oförglömliga.

Som ni kanske förstått har jag under första breddningen valt att ”hoppa” ett steg i kedjan av aktörer, från byggherre/beställare till byggentreprenör, för att öka förståelsen om byggentreprenörens drivkrafter och utmaningar. Jag tror att den här kunskapen tar längre tid att tillskansa sig utanför traineeprogrammet, och de nya perspektiven tror jag är viktiga för att kunna sätta allt i ett större sammanhang och se helheten. Nyttigt för mig som individ och viktigt för branschen. Nu fortsätter jag arbetsdagen (12.10) med att förbereda frågor inför tre intervjuer, där jag ska intervjua en arbetschef, en entreprenadingenjör och VD’n på företaget. Dessutom ska jag ha en lunchträff med mentorn som jag tilldelats under traineeprogrammet. Spännande dag va! 

Allt gott så länge.

PS. Som kan utläsas från bilden, är årets case med temat ”framtidens stationsutrymmen och att leda mot ett rörligt mål” inget som löses i en handvändning. Ni hänger väl med tills slutet och idéseminariet hoppas jag?

 

Carolina Camacho
FS7